Har för första gången i mitt liv haft en riktig panikångestattack. Har väl haft lite panikångest ibland tidigare men inget värt att nämn gentemot detta. Tur e att jag har en underbar sambo som tar hand om mig när jag sitter och hyperventilerar som en toka i soffan. Snart färdig ssk, vet hur dåligt det e med hyperventilation men ändå. Kroppen går bara inte att styra. A fick sätta sig grensle över mig och pratade lugnande och fint med mig. Försökte andas med mig så att jag skulle andas djupa och lugna andetag. Så här i efterhand hoppas jag han e lika bra då jag ska föda barn, andas med en och så =)
Närå, mådde verkligen piss igår...
Tur att han var hemma o tog hand om dig! Sånt där är inte kul att uppleva. Man får verkligen panik o de går inte att andas. Läskig känsla... Kram
SvaraRadera