Här var vi taggade innan, vi visste då inte vad som väntade oss. Och tyvärr hade man inte en kamera på huvudet, synd de för det går inte att tro på förräns man har sett det med egna ögon.
Det började med lite lätt löpning och sedan kom en slalombacke, jaja, då var man ju fortfarande pigg så det gick ju ganska bra. När man väl hade kommit upp så gick det brant nedför och då var det ju bara att hänga på dom framför. Sedan kom det lite småhinder. Sedan kom ett kärr, och ett till. Sedan ett vattendrag och nå träskaktigt till. Sedan när vi hade sprungit nästan 9 kilometer i den värsta terräng jag varit med om, så kom vi till helvetesdikena. Man kom fram till ett 100 meter långt dike med stupande kanter, geggavattnet gick upp till brösten. Man försökte ta stöd i dikeskanterna men där var så kletigt så det gick knappt. Men fram och upp ur diket kom man. Sedan såg man, ett dike till på 100 meter, ja men det klarar man ju, eller nåt. När man väl kom upp ur det diket, ja då möttes man av synen, ett till 100 meters dike där man sögs fast i botten och hade ingenstans att ta stöd. När slutet av detta dike kom kände man sig hyffsat mör men tog sig ändå upp för att upptäcka att det visst var ett till geggadike på 400 meter. Fy farao säger jag bara. Efter dikena så var det lite lätt (eller lätt å lätt) löpning kvar till mål med nåt litet hinder efter vägen. Men i mål kom jag och då var jag så jäkla slut men lycklig =)
Det började med lite lätt löpning och sedan kom en slalombacke, jaja, då var man ju fortfarande pigg så det gick ju ganska bra. När man väl hade kommit upp så gick det brant nedför och då var det ju bara att hänga på dom framför. Sedan kom det lite småhinder. Sedan kom ett kärr, och ett till. Sedan ett vattendrag och nå träskaktigt till. Sedan när vi hade sprungit nästan 9 kilometer i den värsta terräng jag varit med om, så kom vi till helvetesdikena. Man kom fram till ett 100 meter långt dike med stupande kanter, geggavattnet gick upp till brösten. Man försökte ta stöd i dikeskanterna men där var så kletigt så det gick knappt. Men fram och upp ur diket kom man. Sedan såg man, ett dike till på 100 meter, ja men det klarar man ju, eller nåt. När man väl kom upp ur det diket, ja då möttes man av synen, ett till 100 meters dike där man sögs fast i botten och hade ingenstans att ta stöd. När slutet av detta dike kom kände man sig hyffsat mör men tog sig ändå upp för att upptäcka att det visst var ett till geggadike på 400 meter. Fy farao säger jag bara. Efter dikena så var det lite lätt (eller lätt å lätt) löpning kvar till mål med nåt litet hinder efter vägen. Men i mål kom jag och då var jag så jäkla slut men lycklig =)
Ja, så här vackra var vi när vi kom i mål, haha.
Kan meddela att allt jag hade på mig förutom sportbehåarna (ja jag behöver två när jag ska springa) kastade jag, tom skorna för hade nog aldrig lyckats få dem rena igen.
Kan meddela att allt jag hade på mig förutom sportbehåarna (ja jag behöver två när jag ska springa) kastade jag, tom skorna för hade nog aldrig lyckats få dem rena igen.
En sådan här vacker medalj fick man iaf =)
Den hänger nu bland mina andra medaljer.
Den hänger nu bland mina andra medaljer.
Nu ska vi äta på Vapiano och det ska bli så gott så. Det förtjänar man efter denna bragd =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar