Jaha, då försöker vi igen då!

Känslorna är blandade, så sjukt glad över det hela samtidigt som jag e så rädd att det inte ska gå vägen denna gång heller. 

Glädjen är som tur större än rädslan, annars skulle det vara riktigt jobbigt. Tog testet i lördags kl 06.00 på morgonen.

Sambon blev ju självklart glad också, även våra föräldrar, mamma grät dock inte denna gång. 

Vi kommer inte berätta för Neo förrän det är dags att föda, nej skämt åsido men inte än på ett tag iaf. 

Kände på mig redan för en vecka sedan att jag hade konstiga känningar i magen och att jag mådde lite illa till och från men  vågade inte riktigt hoppas utan bortförklarade det hela med stress. 

Har lovat mig själv att verkligen försöka ta hand om min kropp och lyssna på signalerna. Är jag trött kommer jag att vila ävennom saker behöver göras hemma. 

Därför ska jag ta och krypa ner i sängen nu fast den bara är 19:12 för jag e faktiskt riktigt trött!