Jobbigt nu.....

Det är mycket som händer i mitt liv just nu som är jobbigt och tungt. Vet inte hur mycket jag har gråtit de senaste dagarna, tom inför chefen, hur jobbigt e inte det då...
Vi kan ta det från början....
Det hela började med att personalavdelningen på sjukan placerade mig på en mottagning i sommar, ringde till mott. och sa att jag ville vara där jag är nu och har skolats in, hon förstod och sa att hon inte ville ha mig heller. Då tänkte man, bra allt lugnt och bra. Nej nej, inget ska vara lätt inte...
De från personal ringde nån dag senare och sade att jag kunde få jobba på prematuren, jag sa att jag inte ville det, ville jobba där jag jobbar nu... Det gick dom inte med på. Jag tackade nej till det jobbet och min chef pratade med personal att hon ville ha mig, tror ni att det gick vägen, nej då....

Imorse kom min chef och sa till mig att jag kanske borde ta det på prematuren ändå eftersom hon verka ha personalavd. mot sig. Jag sa att jag ej ville det utan ringde personal. De sa att jag absolut inte får vara där jag är nu i sommar. Jag frågade varför men de enda de sa var att min chef redan fått de vikarier hon skulle få. Fast hon behöver en till. Jaja sa ja, jag får fundera över helgen sa jag...
Men kände ingen ro så pratade med min chef och hennes chef och vi kom överens om att jag kunde få gå på timmar där i sommar. Bra tyckte jag. Ringde facket och kollade att det var okej att göra så här och de sa att jag är en egen individ och jag måste naturligtvis få bestämma lite var jag vill vara, inte bara godkänna vad personal prackar på en. Nöjd ringde jag till personal och sa att jag inte ville stå kvar på deras listor, jag fixar själv sa jag. De var otrevliga som vanligt.... Jaja tänkte jag, fick iaf nöjda miner på min avd och beröm för att jag var duktig, så det var en trött men inte lika orolig Pi som gick hem från jobbet.

Väl hemma så käkar jag och A tacos och precis när jag nästan har ätit upp ringer en från personal, (tror hon försökte blidka mig och få mig tillbaka till dom då de saknar hur mycket folk som helst till sommarn), Hon var trevlig från början men ju mer jag pratade om att jag skulle sköta mitt och jobba där jag jobbar nu då på timmar desto otrevligare hon blev, hon tom sa att "du har ju pluggat till sjuksköterska och vill jobba och ändå ställer du inte upp nu". Blev så arg på tanten, hon försökte ge mig skuldkänslor, vadå inte ställer upp, NEJ, jag ställer inte upp och accepterar att ni kan kasta runt mig som en handduk eller nåt. Det säger jag NEJ till....

Är så less på hela den här situationen, och på att gråta....

Samtidigt som jag har såhär jobbigt har jag två vänner som inte heller har det så lätt.
E väntar på sina tentors resultat, en nervös och lång väntan känns det som. Samt att hennes och hennes karls lilla gosplutt Nova har allergi mot damm och kliar sönder sig själv. Lider med dom, inge roligt när ens djur är sjuka.....
Sen har vi kära D som inte hittar en lägenhet som hon behöver. Hon börjar snart jobba igen efter lite tjänstledighet och har ingenstans att bo.

Jag tycker det är tråkigt och svårt att se när ens vänner inte mår så bra och man inte kan hjälpa dom att fixa problemet.... Jag hoppas verkligen att det löser sig för dem båda.

Nä nu ska jag avsluta här....
Och hoppas på att morgondagen blir lite bättre. =)