Bland det värsta jag vet....

det är att vara ovänner med någon jag älskar eller bryr mig om. Som nu till exempel. Bilen strejkade förut idag , stressad, trött och påbörjan till förkylning eller nåt annat skit råkade jag kläcka ur mig nåt dumt, vilket inte är ovanligt när det gäller mig även fast jag blivit mycket bättre på det ju äldre jag blir men ibland händer det bara. Ante tog jätteilla vid sig och blev tokförbannad, vilket han blir ibland (dock väldigt sällan). Så nu har han inte velat lyssna på mig eller prata med mig. Och det är bland det värsta jag vet, att någon är arg på mig och då använder silence treatment, eller ja inte pratar med mig. Han vägrar va i samma rum som mig och svarar inte på sms när han drog iväg förut en sväng. Jag avskyr verkligen detta. Jag får en stor klump i magen och mår sjukt dåligt så fort detta händer. Samma sak om jag skulle bråka med nån vän eller föräldrar/syskon, jag hatar att vara ovänner med nån, men jobbigast är när den person man älskar så sjukt mycket och delar sitt liv med inte ens vill vara i samma rum som en, får väl sova i soffan inatt =(