Dumpad =(

Imorse när jag vaknade trodde jag verkligen inte att dagen skulle sluta på detta sätt, även om jag nog har känt på mig att nåt är/har varit fel. Men inte riktigt kunna placera vad som kännts fel. Har ju haft ganska fullt upp med D-uppsatsen.
Iaf så började jag dagen med att rasta Dusty i vanlig ordning innan jag sedan borstade igenom honom och drog lite valpull, han blev såååå fin =)
Satt i vardagsrummet och Andreas gick in i sovrummet. Jag följde efter och såg att han tog ut lite kläder och sa att han skulle ta en promenad. Jag frågade om han ville ha sällskap och då svarade han att han ville gå själv. Jag vet ju att han mått lite sådär senaste tiden mycket på grund av andra saker.Frågade för säkerhets skull om det var något mellan oss som bekymrade honom och då svarade han ja. Jag frågade på vilket sätt och vad som hade hänt. Han svarade att han inte visste om han tyckte om mig på rätt sätt, som flickvän och inte bara som vän. Jag bröt så klart ihop och grät en hel del men frågade vad vi skulle göra då? Det blev bestämt att vi skulle separera så nu har jag alltså blivit dumpad.

Jag började packa ihop lite grejer för jag ville inte vara kvar i lägenheten, vad skulle jag göra där liksom, jag kan ju inte tvinga honom att älska mig på rätt sätt. Det fungerar inte så, även fast man ibland skulle vilja det. Jag ringde mamma och frågade om jag kunde bo där ett tag och självklart sa hon ja, jag tog då allt jag packat och Dusty och for ut till mamma, väl där kände jag att jag ville vara ensam, eller iaf bo ensam ett tag och min kära vän Nicole messade och sa att jag kunde bo hos henne, hade ju nycklarna hemma då jag varit hundvakt åt Elvis. Skickade ett tack och tackade.

Ringde Frida och frågade om hon ville hjälpa mig bära in grejerna till Nicole samt kanske äta nåt, hade inte ätit nåt på hela dagen. Hon ställde självklart upp <3, hämtade upp henne, for på Ikea och köpte ett täcke och en kudde, hade tagit med lakan hemifrån. For till Nicoles place och packade in alla saker och gick sedan ner på pizzerian och handlade mat, Åt lite mat och sedan kom nästa kära vän Mia och hon hade med sig tårta som vi kunde tröstäta från.

Vi satt och pratade och tittade på teve en stund innan jag, mia, dusty och frida tog en promenad. Sedan åkte tjejerna hem och jag och Dusty blev ensamma och nu sitter jag här.

Det här är den värsta dagen i mitt liv, hittills. Fy fan säger jag bara, att vara ovänner är en sak, då kan man iaf bli vänner igen, men så känns det inte som att vi kan bli nu. Jag älskar Andreas och vill bara få komma hem, samtidigt vill jag inte komma hem när han inte vet om han älskar mig på rätt sätt. Har alltid sagt till Andreas att han måste säga till om han tappar känslorna för mig eller blir kär i nån annan.

Det är en jäkla tur att jag har mitt lillhjärta hos mig nu iaf, annars skulle jag nog inte överleva natten.