Vi fick följa med en barnmorska ner till gynmottagningen och där träffade vi en jättegullig läkare som tog hand om oss.
Hon började med att ställa lite frågor och sedan fick vi följa med till ett undersökningsrum. Där började hon med att fråga om jag hade haft någon blödning svarade då att jag har haft som någon mensliknande blödning. Hon kollade sedan om det var någon pågående blödning och det var det inte. Hon kände sedan på livmodern och sa att den inte var tillräckligt stor för att vara i vecka 11. Sedan utförde hon ett vaginalt ultraljud där hon såg att fostret hade dött för några veckor sedan men att fostersäcken var kvar och därav gravidsymtomen som jag haft hela tiden. Tårarna kom på oss båda och läkaren sa att vi fick samla oss en stund och sedan komma in till hennes rum när vi var redo. Ringde mamma på en gång och grät, hon grät också. Sedan samlade vi ihop oss och gick ut till läkaren där hon pratade och sedan fick jag tabletter för att starta utdrivningen av fostersäcken. Fick även en tid för återbesök fredag den 13:e januari.
När vi kom ut i bilen ringde och messade vi alla som fått veta grät en hel den. Åkte ner till stan för att hämta Neo som var med sin faster på stan. Berätta för honom och då kom tårarna igen. Han tog det ganska bra till en början och kom med lite frågor men nu innan sångdags bröt han ihop och grät så mycket, det gör så ont i hjärtat och man känner sig misslyckad trots att jag vet att vi inte gjort något fel men man avskyr när ens barn är så ledsen. Men lovade att vi ska göra allt vi kan för att han ska bli storebror. ❤
Kl 16.42 tog jag slidpillren som ska göra så att livmodern stöter ut fostersäcken. Fick även alvedon och Ipren att ta samt tradolan att ta vid behov om värken blir för svår att hantera. Har börjat blöda men väntar på den värsta värken men den kommer väl när den kommer.
Har blivit mycket tårar under dagen men är bara att ta nya tag när den tiden kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar