Ångesten, denna oro och rädsla

Idag har 25% av graviditeten passerat och det närmar sig tiden för kub-ultraljudet. Var och tog kub-blodproverna idag och så fort jag tagit proverna tänkte jag att nu kommer jag få missfall. Har så svårt att tro att det kommer gå vägen denna gång även fast denna graviditet har skiljt sig från de andra på fler än ett sätt men kan inte slappna av. Så sjukt rädd att det ska gå fel men försöker tänka som min sambo säger, positivt men är så rädd för att bli besviken. 

Usch ska försöka ta mig samman så jag kanske kan sova om nätterna. Är så trött och slut då jag inte kan sova. Idag när jag kom hem från jobbet somnade jag och sov en timme.

På måndag ska jag till barnmorskan för inskrivning om jag inte fått missfall inna men det hoppas jag verkligen inte att jag får. 

VUL vecka 8+4

Idag har jag varit på VUL alldeles själv då Hasse var hemma med Neo. Har ju såna problem med magen så visste inte om det var något med graviditeten eller om det var tarmarna som krånglade så ringde imorse och fick komma in på en akuttid på kvinnokliniken. 

Fick träffa läkaren Anna som jag träffade vid första graviditeten när det inte var något hjärtljud på UL. Hon e bland de bästa jag träffat. Så pedagogisk och lugn. Så hon började med att kolla efter blödning och hon såg ej någon sån. Sedan kände hon på livmodern och lände att den var förstorad. Sedan gjorde hon ett VUL och då fick jag se detta: 

Så himla skönt å se hjärtslagen och höra att allt var bra och det bästa av allt var att jag fick en bild med mig hem till min sambo ❤️❤️❤️

Blandade känslor

Det gick bra i tisdags, det var en barnmorska som tog emot oss och började göra VUL men hon var tvungen att hämta en läkare. Men läkaren sa att hon såg hjärtslag, visade oss och det flimrade där. Flyttades bak en vecka så var i vecka 6+4 istället för 7+4 som jag trodde, därför det var svårt å se hjärtat. 

Men kan fortfarande inte slappna av och tro på det hela riktigt. Skulle vilja göra ett nytt VUL innan jag tar blodprover för kub-testet men vet inte om de låter en göra det men det skulle kännas tryggare. Tror jag ska ringa om det iaf när det börjar närma sig. 

Tidigast 17/7 fick jag ta blodprover iaf. BM skulle skicka ut remiss och info. Så om det ej hänt något innan så ringer jag nog till kvinnokliniken och ser om jag får komma på en extra kontroll. Håller tummarna för det.

Så sjukt nervös.....

Klockan är bara 9, två timmar kvar, har fått lite mensliknande idag så är så rädd för att det inte ska vara nåt där eller att det har hänt något. Min högsta önskan är att idag få höra hjärtljud men tror inte det blir så. Om det ej kommer vara bra vet jag inte vad jag gör. Kommer bli så besviken trots att jag är inställd på att det ej kommer vara bra. Men man har ju alltid hoppet. Usch vad detta är jobbigt.


Så jäkla synd att det inte är någon som pratar om detta. Hur psykiskt jobbigt det kan vara. Vänner säger till mig att "du kan ju iaf bli gravid" och ja det är jag jätteglad för men jag önskar att jag kunde få behålla en graviditet tills det är dags för förlossning. Inte bara mig det är jobbigt för, självklart är det jobbigt för min sambo också men även våra föräldrar lider ju med oss.


Ska försöka koncentrera mig på annat nu så tiden går lite fortare så jag kan få detta avklarat!

Vecka 7+3

Är gravid i vecka 7+3 idag och pratade med kvinnokliniken nyss och önskade att få komma på ett VUL (vaginalt ultraljud). Hon sa att de ej brukar göra det men jag förklarade att läkaren lovat mig det och som tur var stod det i journalen också. 

Så fick en tid imorgon kl 11 så får ta ut lite komp å åka dit. Så sjukt nervös, tänk om det inte är något hjärtljud denna gången heller, då kommer jag nog bryta ihop tror jag. 

Åh vilken ångest och oro, lär ju inte sova mycket inatt. Försöker tänka positivt men det e inte lätt heller. För vill inte blir för glad för då blir nederlaget extra hårt men håller tummarna så hårt jag kan för att det ska gå bra imorgon!!!

Vecka 5+6

Idag är jag i vecka 5+6 och det var den dagen vid förra graviditeten som jag fick missfall. Så idag har jag varit extra orolig, vid minsta lilla känning har jag hållt andan. Sjukt påfrestande för orken, energin har försvunnit fort idag. Är fortfarande sjukt nervös och rädd och orolig men kan inget annat göra än att försöka mota bort oroligheten och rädslan. 

Tankarna som snurrar är många just nu, tankar om att det kan bli som första gången att fostret dör men fostersäcken är kvar så kroppen fortfarande tror den är gravid. Sjukt jobbigt detta men då man så gärna vill ha ett biologiskt barn så går man igenom det mesta för att komma dit. 

Kommer fortsätta hålla alla mina tummar och tår för att detta ska gå vägen!!!

Sjukt nervös och rädd

Gjorde ett gravtest idag, planerad mens idag eller i helgen men har känt mg lite konstig så tog ett test.

Blir så klart jätteglad över att vara gravid igen men samtidigt rädd och orolig. Tänk om det inte går vägen denna gången heller. Hur många missfall klarar man av innan man bryter ihop fullständigt. 

Min sambo säger att vi ska tänka positivt och det försöke jag verkligen göra men är samtidigt rädd att tänka för positivt för det är då man börjar tänka framåt och glömmer nuet och det är då det är extra  jobbigt om man får ett missfall. 

Men kommer hålla alla tummar och tår vi har för att detta går vägen denna gång. 

Efterkontroll och klartecken

Har idag varit på efterkontroll på sjukhuset där allt såg bra ut, livmodern och äggledarna såg fina ut sa läkaren. Hon gav klartecken till att försöka igen.

Det var ju bra då jag fick en glad gubbe på ägglossningstestet imorse vilket visar att det är dags för ägglossning idag/imorgon. Så då vet man vad man ska göra ikväll då 😀👍

Känns skönt att kunna försöka igen dock med rädsla i kroppen. Men tänker att nån gång måste det ju gå, iaf hoppas man på det. 

Ja vi får ta nya tag tillsammans när det gäller det här. Glad att jag har bra personer omkring mig som finns där om jag behöver. 

Missfall nr 2

Ja då har man varit med om ett missfall igen då, kände imorse att jag fick så där konstigt ont i ryggen i höjd med svanskotan samt som mensvärk framtill. Sa till Hasse att jag tror att jag är på väg att få ett missfall, blev en tung morgon och ingen munter frukost. Det var jobbigt när han var tvungen att åka till jobbet. Han ville ju inte lämna mig ensam hemma. Nu har det iaf kommit ut en klump som såg ut som nå hinnor alternativt fostersäck. Svårt att se. 

Blir så less då jag ringt BM på sidsjön för att beställa tid för KUB-test. Får skicka sms till henne att det gick åt pipsvängen. 

Blandade känslor men vi ger inte upp. Får ta nya tag till nästa ÄL!!!

Jaha, då försöker vi igen då!

Känslorna är blandade, så sjukt glad över det hela samtidigt som jag e så rädd att det inte ska gå vägen denna gång heller. 

Glädjen är som tur större än rädslan, annars skulle det vara riktigt jobbigt. Tog testet i lördags kl 06.00 på morgonen.

Sambon blev ju självklart glad också, även våra föräldrar, mamma grät dock inte denna gång. 

Vi kommer inte berätta för Neo förrän det är dags att föda, nej skämt åsido men inte än på ett tag iaf. 

Kände på mig redan för en vecka sedan att jag hade konstiga känningar i magen och att jag mådde lite illa till och från men  vågade inte riktigt hoppas utan bortförklarade det hela med stress. 

Har lovat mig själv att verkligen försöka ta hand om min kropp och lyssna på signalerna. Är jag trött kommer jag att vila ävennom saker behöver göras hemma. 

Därför ska jag ta och krypa ner i sängen nu fast den bara är 19:12 för jag e faktiskt riktigt trött! 

Så arg på mig själv!!!

Så sjukt arg på mig själv, jag känner sådan ilska mot mig själv hela tiden. Att jag är så dålig på att lyssna på kroppen, att jag inte lyssnar på min inre röst (intuition). Har så sjukt dåligt samvete att vi berättade för Neo, att vi berättade för Hasses föräldrar och allra helst för mina föräldrar samt våra syskon så klart. Mamma som grät på julafton då vi berättade, hon var så lycklig hela den dagen, sedan kommer jag några dagar senare och ringer och gråter i telefonen och säger att inga hjärtljud hördes, mamma grät då också fast av andra anledningar. Neo bröt ihop på kvällen den 29/12, han var nästa otröstlig där ett tag. Man får så ont i hjärtat då han är så ledsen och att det är en annan som har orsakat det. Vet att jag inte orsakade missfallet men hade inte behövt berätta det.


Fick ju onda aningar/kalla fötter efter jag hade googlat där en dag eller två före. Men blev dumt nog lugnad av graviditetstestet. Hade jag lyssnat på min kropp, på min intuition då så hade ingen behövt blivit skadad i detta mer än jag och Hasse. Fy vad tungt det känns ibland. Så arg på min kropp för den inte stötte ut allt och fick ett riktigt missfall istället för som nu att fostret dog men fostersäcken var kvar med alla dessa hormoner och gravidsymtom. Man känner sig så grundlurad av sin egen kropp, det är svårt att beskriva på ett bättre sätt.


Jag tycker mest synd om min underbara sambo i hela denna soppa. Han har varit och är ett ovärderligt stort stöd för mig. Han finns vid min sida och försöker stötta mig hela tiden. Igår till exempel bröt jag ihop i duschen och han hörde från övervåningen och kom ner och tröstade mig. Sedan kröp han ner med mig i sängen och bara fanns där. Han försöker vara positiv men jag känner att jag bara drar ner hela stämningen, jag e så arg hela tiden på mig själv och på min kropp. Men är lycklig att jag fortfarande har den bästa sambon och bonussonen man kan önska sig.


Nu vill man bara att tiden ska gå fort och återbesöket ska komma så att man kan börja försöka igen. För vi ger inte upp, vi vill ge ett syskon till Neo så han äntligen får bli storebror.

Missfall

Nu har man upplevt det också. Åkte till sjukhuset idag nervös som attan för att gå på KUB-ultraljudet. När vi väl var där så hörde de inga hjärtljud och de sa att det kan bero på flera saker och att de ville att vi skulle gå och göra ett vaginalt ultraljud men jag förstod genast att allt inte var som det ska. 

Vi fick följa med en barnmorska ner till gynmottagningen och där träffade vi en jättegullig läkare som tog hand om oss. 

Hon började med att ställa lite frågor och sedan fick vi följa med till ett undersökningsrum. Där började hon med att fråga om jag hade haft någon blödning svarade då att jag har haft som någon mensliknande blödning. Hon kollade sedan om det var någon pågående blödning och det var det inte. Hon kände sedan på livmodern och sa att den inte var tillräckligt stor för att vara i vecka 11. Sedan utförde hon ett vaginalt ultraljud där hon såg att fostret hade dött för några veckor sedan men att fostersäcken var kvar och därav gravidsymtomen som jag haft hela tiden. Tårarna kom på oss båda och läkaren sa att vi fick samla oss en stund och sedan komma in till hennes rum när vi var redo. Ringde mamma på en gång och grät, hon grät också. Sedan samlade vi ihop oss och gick ut till läkaren där hon pratade och sedan fick jag tabletter för att starta utdrivningen av fostersäcken. Fick även en tid för återbesök fredag den 13:e januari. 

När vi kom ut i bilen ringde och messade vi alla som fått veta grät en hel den. Åkte ner till stan för att hämta Neo som var med sin faster på stan. Berätta för honom och då kom tårarna igen. Han tog det ganska bra till en början och kom med lite frågor men nu innan sångdags bröt han ihop och grät så mycket, det gör så ont i hjärtat och man känner sig misslyckad trots att jag vet att vi inte gjort något fel men man avskyr när ens barn är så ledsen. Men lovade att vi ska göra allt vi kan för att han ska bli storebror. ❤

Kl 16.42 tog jag slidpillren som ska göra så att livmodern stöter ut fostersäcken. Fick även alvedon och Ipren att ta samt tradolan att ta vid behov om värken blir för svår att hantera. Har börjat blöda men väntar på den värsta värken men den kommer väl när den kommer. 

Har blivit mycket tårar under dagen men är bara att ta nya tag när den tiden kommer. 

Graviditetstest nr 5 (tror jag)

Var tvungen att göra ett femte test idag då jag haft som lite mens, inte så att det kommit blod i trosorna eller i toaletten men på pappret. Råkade då googla trots att man inte ska göra det och hittade då något som hette ofostrig graviditet. Hade ingen aning om det det fanns. Det innebär tydligen att man bara har fostersäcken utan foster i livmodern. Man blir så uppskrämd av detta allra helst när man läser på sidor som familjeliv etcetera. Har nu läst på lite mer och oftast tappar man graviditetssymtomen och får oftast ut fostret som ett vanligt tidigt missfall. 

Enligt testet så var jag fortfarande gravid. Är väl extra nojig nu när man ska berätta för föräldrarna i helgen. Vill inte va den som kommer med roliga nyheter för att sedan på Torsdag efter ultraljudet plocka ner dem på jorden igen. Men samtidigt känner jag att det kan vara skönt att ha deras stöd om det är något som skulle vara fel med graviditeten.

Men nog om detta tragiska, ska försöka hitta mina positiva tankar igen om graviditeten för i den hela stora oron är jag otroligt lycklig 😀😀😀

Blodprov för kromosomavvikelse

Idag har jag varit på lab på sjukan och tagit blodprover för kromosomavvikelser, en del av det som ingår i kub-testet. Alltså kombinerat ultraljud och blodprov för att upptäcka kromosomavvikelser. Något som barnmorskan rekommende när man är över 35 år. Skulle det visa något erbjuds man att göra ett fostervattensprov men först får vi se vad detta visar. 

Tycker det är sjukt att man får gå och göra dessa sjukt dyra prov utan att de kollat om man verkligen är gravid först. De litar på de graviditetstest man har gjort i hemmet. Dom gjorde man ju i början av graviditeten och nu är jag i vecka 11. Kanske inte ens e gravid längre. Ska göra ett nytt test för min skull på fredag då vi planerar att berätta för föräldrarna på julafton och juldagen. 

Nä ni ska jag ta min trötta hjärna och bädda ner mig i sängen för lite sömn 😴💤

Just nu

Just nu är jag gravid i vecka 9 enligt min app, det går framåt med stormsteg. Mår fortfarande illa om dagarna. Värst är det på mornarna men illamåendet ligger oftast kvar hela dagarna ända in på kvällen. Är fortfarande lycklig men så rädd för att något ska gå fel. Har hunnit göra ett fjärde test å ses sist 😀

Hasse säger att jag kommer vara den som gjort flest test under en graviditet. Jaja, jag kanske kommer vara det men jag gör det mest för att fortsätta vara lugn och för att kunna få in i mitt huvud att jag faktiskt är gravid. 

Det kanske kommer bli mer verkligt när vi ska på KUB-ultraljud den 29:e december. Längtar ❤️❤️❤️

Första träffen på barnmorskemottagningen

Idag kl 12.00 hade jag första träffen på barnmorskemottagningen. Tog det under min lunch så att jag skulle ha tid för det. Åh vad mycket frågor men samtidigt känns allt lite verkligare också. Det var en positiv barnmorska jag träffade och det är ju bra då man själv är ganska orolig och rädd för att något ska gå fel.


Hon ställde en massa frågor samt gav en massa information. Mycket för hjärnan blev det men samtidigt intressant också. Har bokat in att jag vill göra ett KUB-test, ett kombinerat ultraljud och provtagning för att se eventuella kromosomavvikelser. Man blir erbjuden det då man är över 35 år. Och en annan fyller ju snart 36 så känns tryggt att få göra det. Har även fått tid för inskrivningssamtal den 4 Januari då jag tydligen ska vara i vecka 12.


Fick väga mig idag och vågen visade alldeles för mycket men det visste jag ju redan då jag vägt mig hemma. Fick veta hur mycket jag fick gå upp i vikt under graviditeten och det var inte mycket på grund av att jag redan nu är överviktig. Men ska försöka följa kostråden så gott jag kan och komma igång med att träna 30 minuter dagligen så att jag blir svettig så kanske jag går ner i vikt eller står still istället för att gå upp. Men skulle jag få missfall kommer jag köpa en superstor cola och massa chips och vräka i mig, bara för att jag kan.


Det är mycket tankar som snurrar i huvudet nu och allt känns så roligt men samtidigt så overkligt och främmande ändå. Sjukt vilka känslor som kan vara i kroppen samtidigt.


Går bra att jobba på dagarna iaf, är trött och lite illamående men det går framåt. Börjar jag bara äta så går det så bra så, ibland kan jag dock få känslan av att maten växer i munnen på mig och jag måste spotta ut det jag har i munnen men det går bra de å. Måste bara försöka få i mig mer grönsaker, det är ju nyttigt, men är ju inte så förtjust i grönsaker så det är inte så lätt att hitta roliga grönsaker att äta. Broccoli är ju bra men vet ej vad jag ska göra med det för att få i mig det. Men ska försöka få i mig mer grönsaker. En dag i taget. Vill inte komma över 100 kg bara om jag så måste kämpa varje dag.

Graviditetstest nr 3

Idag gjorde jag ett till graviditetstest, bara för att vara säker på att jag fortfarande är gravid inför Onsdag då jag ska på inskrivningssamtal på barnmorskemottagningen 😀 

Som tur var så är jag fortfarande gravid, det är ju skönt att veta 😀

Gravid

Gjorde graviditetstest i lördags då jag mått sådär nå dagar och jag kunde knappt det var sant så var tvungen att köpa ett digitalt och göra det med 😀

Har nu kontaktat barnmorskemottagningen och har fått en tid för inskrivning på onsdag nästa vecka 😀😀😀 

Onsdag

Idag är det riktigt grått och mulet ute, lite tråkigt med sådant väder men det går bra när man ändå jobbar. Längtar efter snön nu. Skulle vara så roligt för det blir så ljust ute och samtidigt så är det så roligt för barnen även om just den första snön brukar försvinna riktigt snabbt.


Idag ska jag på cellprovtagning, det är ett sådant där nödvändigt ont som man måste genomföra. Tycker det är riktigt jobbigt men det brukar gå bra. Det är tur att de jag har haft som utfört det har varit väldigt duktiga och snabba så det fort har gått över.


Ikväll efter jobbet blir det fyspass på gymmet, var tänkt att vi skulle styrketräna i Måndags men vi hade ingen bil då eftersom den fortfarande var på lackering så då får det bli ett fyspass i eftermiddag då. Vi försöker träna två gånger i veckan då Moove hade en utmaning att man ska träna två gånger i vecka i 8 veckor, precis den morot jag och min sambo behövde för att komma igång igen efter sommaruppehållet. Bra där Moove =)

Oj vad längesedan

Det märks att man inte har en bärbar dator längre. När jag hade den skrev jag ganska ofta ändå men sedan den gick sönder är det typ tomt. Mycket har hänt sedan 1½ år sedan. Haft två semestrar och allt vad det innebär.


Sitter nu på jobbet och det är fredag och snart får man gå hem. Ska bli riktigt skönt å gå hem och ha en ledig helg. Jobbade förra helgen så därför är det extra skönt denna helg.

Ska väl försöka hinna renovera klart förrådet i helgen samt hinna en sväng på Selånger marknad och kika lite.

Nä nu gör jag helg!!!

Trevlig helg!!

Uppdatering av läget!

Älsklingen är hemma igen =)
Ingen är gladare än jag & Neo! Det blev totalt två veckor på sjukhuset. Han fick en CVK, fick näring i den och började kunna äta och stomin kom igång och började fungera normalt så då fick han komma hem. De fick dock klippa upp operationssåret då det vätskade en hel del. Så nu lägger jag om det hemma och pysslar om honom. Det ska nu läka underifrån så kräver lite arbete men jag tycker ju det är både intressant och roligt. Älsklingen min har nog hittat rätt tjej för honom =)

Så nu går det framåt, han äter normalt och mår bättre dag för dag och orkar mer, känns skönt att det går åt rätt håll. Ett tag tyckte jag det kändes jobbigt att åka iväg till New York men nu känns det lite lättare då jag vet att han blir piggare och orkar mer för varje dag som går.

Han har fått lite besök av några vänner hemma å vilket gör mycket gott det med =)

För mig snurrar dagarna bara på, vet inte hur jag ska hinna med allt jag vill göra men på nåt sätt får jag nog ihop det. Har målat en malmbyrå i ek vit så den skulle passa bättre in i Neos rum uppe. Men måste måla insidan på lådorna en gång till sedan så e den klar. Har hämtat min skänk från lägenheten å och ska måla den vit med. Så måste väl ta tag i den å, skulle vilja ha den klar tills jag åker iväg.
Från början hade vi pratat om att vi skulle flytta alla grejerna och städat ur lägenheten innan resan men då Hasses operation blev av så sa vi att vi kan ta det efter, vi måste ju gå igenom hela villan strukturera om så det blir mer vårt. Just nu känns det som hemma men inte som mitt. Ibland känns det som att jag tränger mig på. Han har ju ett komplett hem med alla sina saker och nu vill jag få in mina grejer, jag vet att han vill att jag ska flytta in på riktigt med mina grejer men ibland så är det jobbigt. Vill bo och leva med Hasse men måste försöka få bort känslan av att jag tränger mig på. Det hade kanske varit annat om vi hade flyttat in till ett nytt ställe och där gjort ett gemensamt hem. Men samtidigt känns det onödigt att rycka upp Neo och villan har ju en bra planlösning och den känns som ett hem, det är hemma för mig nu!

När det gäller jobb så är nästa vecka min sista vecka på mitt jobb, sedan efter resan börjar jag inskolning på dagtid, ska bli intressant och spännande, säkert svårt å, men det brukar ju kunna vara det med nya saker. Men ska bli skönt å slippa nätterna, för de är de som är värst, iaf när jag inte kan sova på dagtid. Idag sov jag som en kratta men natten inatt har ändå gått väldigt bra, är dock sjukt trött nu och vill bara hem till sängen och till mina hjärtan där hemma <3

Nä nu ska jag engagera mig i nåt!

Allt som har hänt...

Det är mycket som har hänt de senaste dagarna. Operationen gick bra sa kirurgen när de ringde på torsdagseftermiddagen, inga komplikationer. Han var dock kvar på uppvaket hela eftermiddagen/kvällen så blev inge besök den dagen.

Har varit och hälsat på de andra dagarna och älsklingen har det kämpigt, magen har krånglat och inte velat komma igång ordentligt, men fick precis mess från han att dom hade tömt påsen fyra gånger inatt så äntligen kanske det börjar hända något. Epiduralbedövningen har inte fungerat som den ska heller, men den ska dras senare idag om jag har fattat allt rätt, då ska även katetern dras. Han har även haft problem med att äta och sen kräkts så han fick en ventrikelsond och det hjälpte en hel del, även om den är obehaglig att ha i näsa/hals.

Det har varit jobbigt att vara anhörig, har inte upplevt den sidan av vården tidigare men det har gått bra ändå, men mina tankar har alltid funnits hos älsklingen, även när jag har varit hemma. Har haft svårt å sova ordentligt å, är orolig då han inte mått så bra men jag hoppas verkligen att det vänder nu. Han är sjukt saknad av mig och Neo <3

Har jobbat natt inatt, sjukt trött, ska snart få komma hem och sova för att sedan jobba kväll. Ska hinna med ett besök hos älsklingen å om han orkar det.

Nä nu ska jag engagera mig i jobbet.

Operationsdagen

Idag är det operation på schemat för älsklingen. Han opereras nu när jag sitter hemma och skriver detta. Han har ju haft problem med ulcerös colit (inflammatorisk tarmsjukdom) i 11 år och provat alla tänkbara behandlingar utan resultat, har väl mått bra i omgångar men varit extra dåligt sista tiden. Så till slut tog han beslutet om att genomföra en operation. Han kommer att få en ileostomi. Det innebär att hela tjocktarmen tas bort då det är den som är sjuk och sedan görs det en stomi av slutet av tunntarmen. Så han kommer ha en påse på magen och få sin livskvalité tillbaka.

Usch har alldeles ont i magen, nervös ju.... Min älskling, mitt allt i denna värld håller ju på att opereras och även om jag litar på kirurgerna till 300% så finns det alltid risker med operation och sövning. Vill bara att läkarna ska ringa och säga att allt har gått bra och att han ligger på uppvaket. Men får nog vänta nå timmar till.

Ska försöka fördriva tiden lite med nå serier eller nåt.....

Mycket funderingar och tankar

Det e mycket som händer i mitt liv nu, e väl därför det snurrar en massa saker i huvudet å. Det mesta tankarna och funderingarna kring jobb har ändå lagt sig i och med att jag tog ett beslut.

E nog bara massa tankar och funderingar kring annat i livet.

Har gjort en adressändring nu iaf, så nu har jag blivit sambo igen, lägenheten är uppsagd och ska väl poa på med att packa, men det e ju inte nå bråttom med det som skönt e. Känns riktigt bra med Hasse, dock ligger det väl i det undermedvetna att det snabbt kan ändras och att man kan bli dumpad igen, men händer det så får jag ta tag i det då, inget jag tänker lägga energi på nu iaf.

Har en del andra saker som snurrar å, men det tänker jag inte ta det här, utan det ska jag bearbeta själv, måste försöka göra det, annars blir det inge bra. Men får mindre bra tankar ibland och de vill jag få bort, måste kunna få in det tänkte i huvudet å... Men det e inte alltid så lätt och mindre lätt blir det då man e trött, då blir allt så påtagligt och jobbigt.

Måste iaf ta tag i mitt liv igen, för sjuhundraelfte gången, har tyvärr gått upp i vikt igen, vilket inte e konstigt när man inte tränar. Så måste ta tag i träningen igen för så här kan jag inte ha det =(

Jobbar 18-04 inatt, inte det roligaste passet direkt men jäkligt skönt å få gå hem kl 04 =)

Nä nu ska jag jobba på!

Tagit ett beslut

Har tagit ett beslut när det gäller jobbet iaf. Jag ska ta det jobbet som ligger nära och så jag fortfarande har samma arbetsgivare. Och det blir nog övergång till det jobbet i slutet av April/i början av Maj. Har ju lagt schema för tolv veckor och då har jag planerat att jobba mer viss period så jag inte ska behöva ta så många semesterdagar när jag åker till New York. Ska bli skönt att få jobba bara dagitd men samtidigt kommer jag att sakna mina lediga veckor, på en sex-veckors schemaperiod har jag nu två sjudagars ledigheter, det ni.Men då jobbar jag bara 85%, tror jag kommer gå upp till heltid, vi har egentligen inte diskuterat det, chefen frågade och då sa jag att jag inte visste, att jag kanske tänkte det. Skulle vara skönt med en heltidslön men samtidigt skulle det vara skönt å va ledig en dag mitt i veckan å. Skulle kanske kunna jobba 90, då skulle man ju få va ledig en vardag varannan vecka, det skulle vara lyx det =)

Har meddelat det andra jobbet att jag inte är intresserad längre men att jag kanske återkommer med en ansökan om det jobb jag tar inte är bra =) Haha, man kanske inte ska ta ut nåt i förskott, men tror faktiskt att det jobb jag tackat ja till passar mig som handen i handsken. Det kommer vara lite mer att göra på varje arbetspass då motför vad det är nu. Men jag tycker ju om att ha saker att göra när jag är på jobbet så det ska bli skönt. Dagarna kommer ju gå lite fortare än vad kvällar och nätter gör nu, allra helst då man har lugna kvällar/nätter. Kan ibland vara skönt med lite lugn men ska bli skönt å ha fullt upp å igen =)

Det som kommer vara skönast e att slippa sms om att det fattas folk. Det får jag hela tiden nu och när jag har ledig vecka då planerar jag in saker att göra så då kan jag oftast inte när chefen messar och så får man dåligt samvete för att man aldrig kan ställa upp. Ibland e det så skönt å ha mobilen på ljudlös så man slipper höra när man får mess, fast vill ju gärna veta när nån vän vill mig nåt. Så det blir lite jobbigt, men e inge skönt å veta att man e ledig å känna stress över att det saknas personal, man behöver sin lediga tid för att återhämta sig och må bra. Sen har man ju valt vilken procentgrad man vill jobba utav en anledning, det är inte för att kunna hoppa in extra konstant.

Sen e det jobbigare idag, är lite extra känslig som jag tydligen alltid blir veckan innan jag ska ha mens, sen känner jag mig inte utvilad heller, tung i huvudet, snorig och dan, men vill verkligen inte bli sjuk. Har inte lust eller tid med det.

Nä nu ska jag förbereda lunchen tills älsklingen kommer hem från jobbet <3